Enligt fornnordisk mytologi hörs blixt och dunder från himlen när asaguden Tor vredgas. Han far då fram i sin vagn, dragen av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, i jakt på ondskan i form av jättar. I kampen mot dem svingar han sin hammare Mjölner och drar åt svångremmen på sitt kraftbälte Megingjord, vilket får hans styrka att växa. Psykologiskt sett är Tor rätt enkelt funtad, till skillnad från grubblaren Oden. Han dyrkades främst av bönder och trälar.
I Mårten Eskil Winges tolkning är Tor stark, blond, beslutsam och orädd. Målningen fick ett mycket positivt mottagande när den för första gången vi¬sades på Nationalmuseum år 1872. Intresset för den fornnordiska historien och gudavärlden låg i tiden. Winge var en av flera skandinaviska konstnärer som under 1870-talet målade asagudarna. Deras målningar och skulpturer präglar än i dag vår före¬ställning om vikingen och asaguden.
Winges samtid tolkade målningen som en allmän skildring av det godas kamp mot det onda. I modern tid har Tors strid med jättarna uppfattats som ett uttryck för nationalistiska eller fascistiska ideal. Den ljushårige Tor har setts som en försvarare av ett nordiskt ideal som hotas av de mörkhåriga jättarna. Svastikan på Tors kraftbälte har säkert bidragit till att målningen blivit populär hos olika högerextrema grupper. För Winge och hans samtid var svastikan en dekorativ och ålderdomlig symbol för solen. Den förekom i arkitektonisk utsmyckning och i olika logotyper.
百度翻译：http://fanyi.baidu.com
